Ett uppslagsverk om Dalahästar framtaget av Göran Samuelsson, Siv Samuelsson och Johan Nordström © 2010 - 2015. Allt material är skyddat enligt upphovsrättslagen och får inte användas utan medgivande från upphovsrättshavarna.
Min bakgrund
Många av oss samlare har oftast någon form av anknytning till
hästar/trähästar/dalahästar i sin släkthistoria, som i mitt
eget fall sträcker sig generationer bakåt. Här kommer några
axplock av de arbetshästar som funnits i min släkt.
Här ser vi min farfar med ”Brunte” samt min morfar med ”Gammel Brun”.
Morfars sto ”Blenda” fick ett föl som man förväntade sig skulle bli en bra arbetshäst men tyvärr så var fölet inte intresserad av arbete, han var mer som ”Tjuren Ferdinand”
Satt helst hemma i lugn och ro och luktade på blommorna!
Trots att hästarna fick slita ont i skogsarbetet
så fanns både vänskap och förtroende mellan häst och människa. Detta ser man tydligt på bilden av min morbror Karl och Blenda.
Eftersom vi inte hade bil så blev det min fars
arbetshäst med släde som användes vid våra vinterutflykter i min barndom.
I skogskojorna snidades ibland trähästar efter dagens arbete. Dessa blev sedan till uppskattade leksaker åt barnen.
Min morfars far snidade en trähäst åt sin son någon gång mellan 1881 – 1884. Historien kring denna trähäst har berättats för mig sedan jag var liten pojke.
Morfar berättade: ” Då jag var 4 år bodde vi på Nås Finnmark när vårt torp brann ned till grunden. Jag vaknade en natt av att min far ropade att elden var lös och vi måste rusa ut ur torpet. Jag lyckades få med mig min trähäst som var den käraste leksak jag ägde”.
Denna trähäst följde min morfar genom hela livet som en magisk skyddssymbol mot bränder. Tyvärr nu borta!
Familjen var bosatt på många olika platser i Dalarna, bl.a i Färnäs, Mora. Från den tiden finns en häst bevarad som min morfar köpte omkring 1914.
Hästen kallade han ”Damphästen”.
