Ett uppslagsverk om Dalahästar framtaget av Göran Samuelsson, Siv Samuelsson och Johan Nordström © 2010 - 2015. Allt material är skyddat enligt upphovsrättslagen och får inte användas utan medgivande från upphovsrättshavarna.
Skillnad mellan versioner av "Karl Hvit"
Goran (diskussion | bidrag) |
Goran (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 17: | Rad 17: | ||
var en viktig del. Deras hästar blev också mycket populära. | var en viktig del. Deras hästar blev också mycket populära. | ||
''” Efterfrågan på de Hvitska hästarna var stor så det gällde att vara flitig. Värst var det till världsutställningen i New York 1939, minns Maria ’ Då satt vi båd’ dag och natt’”.'' <ref> | ''” Efterfrågan på de Hvitska hästarna var stor så det gällde att vara flitig. Värst var det till världsutställningen i New York 1939, minns Maria ’ Då satt vi båd’ dag och natt’”.'' <ref>Anne Marie Rådström, Dalahästen, Gidlunds Bokförlag, Hedemora 1991</ref> | ||
De krusade även trähästar från andra kringliggande byar. | De krusade även trähästar från andra kringliggande byar. | ||
Versionen från 18 maj 2010 kl. 19.49
| Navigering – Dalahästen | Byar/krusare/snidare | Familjen Hvit | Karl Hvit |
Karl Hvit (1888–1972) Vattnäs
Biografi
Karl lärde sig snida och krusa av sin far Säbben Per Andersson.
Hans bror Anders snidade enbart medans systern Maria enbart krusade. Den Hvitska krusningstekniken kännetecknas av ett fint konstnärligt anlag. Fina tunna linjer som trollades fram med de egentilllverkade penslarna av ekorrhår.
Alla i familjen var även involverade i gårdens jordbruk men hästtillverkningen var en viktig del. Deras hästar blev också mycket populära.
” Efterfrågan på de Hvitska hästarna var stor så det gällde att vara flitig. Värst var det till världsutställningen i New York 1939, minns Maria ’ Då satt vi båd’ dag och natt’”. [3]
De krusade även trähästar från andra kringliggande byar. Tuppar och grisar och andra allmogeföremål fick också den Hvitska krusningen. Till och med en tax tillverkades i några få exemplar.
Karl var verksam fram till sin död men de sista åren snidade han endast hästar år Nusnäs eftersom hans syn försämrats.
Kännetecken
Karl snidade oftast hästar med delade öron. Krusad medaljong var vanlig på bringan men på äldre hästar även klockor och andra mönster.
Bildgalleri
För att belysa Karls speciella kännetecken i sin krusning så följer här ett bildgalleri där man kan se en del av hans stora variation i krusandet. Klicka på bilderna!
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |