Bergkarlås

Bergkarlås

Allt tyder på att Bergkarlås är den by som tidigast tog upp trähästtillverkningen i större omfattning. En av de mest omtalade är Vik Olof Hansson (1819 – 1885) Besslarsgården,som såg möjligheten att snida trähästar för sitt levebröd. Träsnideriet bland byborna i Bergkarlås hade dock pågått i flera generationer.

Vik Olof ville nu krusa sina hästar och kontaktade då Stikå Erik Hansson (1823-1897) i grannbyn Risa. Stikå Erik emigrerade 1887 till USA.

1)”Stil skulle det vara på hans hästar, vackrare och grannare skulle de bli än andras. Så kom det sig att han vände sig till Stikå Erik, krymplingen, som hasade sig över stuggolvet på sina händer. Han hade ”gåvan”. Körkmålningar och bonader och skåp kunde Stikå Erik trolla fram som ingen annan. Han skulle väl vara karl till att fundera ut den grannaste krusningen? Den ofärdige bondemålaren lät Nordfjordingen, den härdiga lilla norskhästen stå modell. Han tog hans kraftiga, renskurna halsprofil och vackra lilla huvud, han tog hans trinda kropp. Men när han skulle göra krusningen, tyckte han att inte ens de gamla klövjesadlarnas invecklade motiv var fint nog. Kanske låg det också långt djupare till? Själv, skulle han, fattiga människa, aldrig få rida, men i drömmens värld drog han med i processionerna i lövhyddohögtid. Och hästen var prydd med grannaste chabrak och alla sarons fagraste liljor. Så sirade han den käcka lilla leksakshästen. De guldglänsande fuxarna, de skimrande apelkastade fålarna gav honom iden till färgvalet”1)

Vik Olof lyckades försörja hela familjen med sin trähästtillverkning och dottern Kerstin (1849-1899) deltog också som både snidare och duktig krusare. Även hennes lillebror Anders f.1860 snidade trähästar före militärtjänstgöringen.

Dottern Kerstin var den som förde kunskapen vidare till sin dotter Besslars Karin(1883-1947) ,gift Nisser, som började krusa redan när hon gick i småskolan, omkring 1890. Karin krusade trähästar i byn Bergkarlås under hela sin uppväxt och även efter giftemålet, fram till 1908. Även sonen Olof Falk (1885-1948) lärde sig hantverket att snida och krusa hästar.

Dottern Besslars Karin Falk ”Mor Nisser” blev senare den som förde traditionen vidare. Hon blev 1902 gift med Lars Nisser från Larsgården i Vattnäs. Familjen bodde i Bergkarlås fram till 1908 då de flyttade till svärfarsgården i Vattnäs.

I slutet av 1800 talet snidades trähästar i nästan varje gård i Bergkarlås.

Tråg Matts Pettersson(1864-1911) var en annan omtalad snidare som började snida trähästar troligen runt 1880 och hade det som sitt levebröd.

Övriga tillverkare av trähästar som nämns i byn: Rytter Mats Matsson 1829 - 1907 Holknekt Olof Andersson 1836 - 1912 H.E. Mattsson ( handlare) 1861 - 1941 samt brodern? Säbben Per Andersson 1861 - 1927 Erik Svensk d.ä. 1865 - 1957 Lars-Erik Andersson (Majt Jerk) 1884 - 1972 Erik Svensk d.y. 1903 - 1973 Stikå Vilhelm Andersson 1906 - 1990 Toms Karl Hansson 1909 – 1984

1939 var det inte många snidare verksamma i Bergkarlås men Erik Svensk (1865 – 1957 och Majt Jerk (1884 – 1972) snidade fortfarande trähästar. Båda dessa sålde sina hästar i huvudsak till familjen Nisser i Vattnäs.